Precis som det börjar ljusna ute så blir det världens mörker för mig. Hade precis skrivit klart inlägget och trycker "Spara & publicera", så loggas jag ut och inlägget försvinner. Snacka om att det kändes lite tungt.

Det viktigaste från dagen var väl ändå att jag träffade Helena och Emmy, samt att jag hann träffa Teresia lite snabbt också! Vi drog och badade vid tretiden idag och stötte på Teresia på vägen, och tog henne med oss. Teresia drog sen hem till sitt för att packa inför sin kanottur medan vi andra tre började fundera på middag. Eftersom vi hade cyklat hela vägen dit tänkte vi att det var lika bra att kompensera för cykelturen, så vi trampade iväg mot Nockan för ett riktigt skrovmål! Efter att Helena lämnade oss senare på kvällen bestämmde jag och Emmy oss för att vi skulle promenera en bit. Den lilla biten slutade med att vi traskade runt i västerort i 5 timmar, ända till klockan var ett på natten. Vi pratade om allt och inget, seriösa och oseriösa saker. Min farmor brukade alltid säga till mig när jag var lite parvel, att man pratar så bra när man går, och jag kan inte annat än att hålla med till hundra procent. Emmy påpekade samma sak idag, och det fick mig att tänka på det. Dom allra bästa prommenaderna är på natten, helt klart! Det är något med natten som gör att man verkligen kan prata om vad som helst. Samma sak är det när man chattar med någon. Det är alltid på natten man pratar om dom viktigaste och mest allvarliga sakerna. Dessutom tycker jag att det är stört härligt att det är, bortsett från gatlampornas ljus, helt kolmörkt ute. Själva känslan är helt oslagbar, och det blir inte sämre av att det är knappt en kotte ute. Eftersom Emmy har sagt att hon inte läser min blogg så kan jag passa på att berätta vilken härlig tjej hon är, så slipper hon bli generad. Emmy är en helt underbar tjej, och jag är otroligt stolt över att känna henne så pass bra som jag gör, det är inte alla som har det privilegiet. Att jag ibland verkligen öser mina problem över henne, och hon kommer alltid med goda råd och kloka åsikter. Snacka om att jag kommer sakna den tjejan nästa år.

På tal om det så är det här näst sista natten jag sover i min egen säng. Egentligen tycker jag inte så mycket om det, för det är inget jag direkt reflekterat över. Jag tycker inte så mycket alls om att jag ska resa, det känns så konstigt. Jag antar att det fortfarande inte har sjunkit in ordentligt än, utan det lär ju komma på planet när jag väl sitter där. Jag har i och för sig aldrig varit någon som har fått resfeber och så, och det känns inte riktigt som jag. Något som inte heller känns som jag är hemlängtan. Jag har ju aldrig varit borta så länge att jag borde ha fått hemlängtan, men jag känner verkligen inte igen mig i situationen som många beskriver, men vem vet, när allt därborta bara är vardag igen, och inget är direkt nytt, men ändå är det mer tryggt och bättre hemma i Sverige. Då kanske man känner att det faktiskt skulle vara skönt att vara hemma. Just nu har jag ju faktiskt min egen säng, så det är nog bra att passa på att sova lite i den medan jag fortfarande kan, det är trots allt ganska skön

Sov gott!

Björn