Oh, the irony
Precis som det börjar ljusna ute så blir det världens mörker för mig. Hade precis skrivit klart inlägget och trycker "Spara & publicera", så loggas jag ut och inlägget försvinner. Snacka om att det kändes lite tungt.
Det viktigaste från dagen var väl ändå att jag träffade Helena och Emmy, samt att jag hann träffa Teresia lite snabbt också! Vi drog och badade vid tretiden idag och stötte på Teresia på vägen, och tog henne med oss. Teresia drog sen hem till sitt för att packa inför sin kanottur medan vi andra tre började fundera på middag. Eftersom vi hade cyklat hela vägen dit tänkte vi att det var lika bra att kompensera för cykelturen, så vi trampade iväg mot Nockan för ett riktigt skrovmål! Efter att Helena lämnade oss senare på kvällen bestämmde jag och Emmy oss för att vi skulle promenera en bit. Den lilla biten slutade med att vi traskade runt i västerort i 5 timmar, ända till klockan var ett på natten. Vi pratade om allt och inget, seriösa och oseriösa saker. Min farmor brukade alltid säga till mig när jag var lite parvel, att man pratar så bra när man går, och jag kan inte annat än att hålla med till hundra procent. Emmy påpekade samma sak idag, och det fick mig att tänka på det. Dom allra bästa prommenaderna är på natten, helt klart! Det är något med natten som gör att man verkligen kan prata om vad som helst. Samma sak är det när man chattar med någon. Det är alltid på natten man pratar om dom viktigaste och mest allvarliga sakerna. Dessutom tycker jag att det är stört härligt att det är, bortsett från gatlampornas ljus, helt kolmörkt ute. Själva känslan är helt oslagbar, och det blir inte sämre av att det är knappt en kotte ute. Eftersom Emmy har sagt att hon inte läser min blogg så kan jag passa på att berätta vilken härlig tjej hon är, så slipper hon bli generad. Emmy är en helt underbar tjej, och jag är otroligt stolt över att känna henne så pass bra som jag gör, det är inte alla som har det privilegiet. Att jag ibland verkligen öser mina problem över henne, och hon kommer alltid med goda råd och kloka åsikter. Snacka om att jag kommer sakna den tjejan nästa år.
På tal om det så är det här näst sista natten jag sover i min egen säng. Egentligen tycker jag inte så mycket om det, för det är inget jag direkt reflekterat över. Jag tycker inte så mycket alls om att jag ska resa, det känns så konstigt. Jag antar att det fortfarande inte har sjunkit in ordentligt än, utan det lär ju komma på planet när jag väl sitter där. Jag har i och för sig aldrig varit någon som har fått resfeber och så, och det känns inte riktigt som jag. Något som inte heller känns som jag är hemlängtan. Jag har ju aldrig varit borta så länge att jag borde ha fått hemlängtan, men jag känner verkligen inte igen mig i situationen som många beskriver, men vem vet, när allt därborta bara är vardag igen, och inget är direkt nytt, men ändå är det mer tryggt och bättre hemma i Sverige. Då kanske man känner att det faktiskt skulle vara skönt att vara hemma. Just nu har jag ju faktiskt min egen säng, så det är nog bra att passa på att sova lite i den medan jag fortfarande kan, det är trots allt ganska skön
Sov gott!
Björn
Det viktigaste från dagen var väl ändå att jag träffade Helena och Emmy, samt att jag hann träffa Teresia lite snabbt också! Vi drog och badade vid tretiden idag och stötte på Teresia på vägen, och tog henne med oss. Teresia drog sen hem till sitt för att packa inför sin kanottur medan vi andra tre började fundera på middag. Eftersom vi hade cyklat hela vägen dit tänkte vi att det var lika bra att kompensera för cykelturen, så vi trampade iväg mot Nockan för ett riktigt skrovmål! Efter att Helena lämnade oss senare på kvällen bestämmde jag och Emmy oss för att vi skulle promenera en bit. Den lilla biten slutade med att vi traskade runt i västerort i 5 timmar, ända till klockan var ett på natten. Vi pratade om allt och inget, seriösa och oseriösa saker. Min farmor brukade alltid säga till mig när jag var lite parvel, att man pratar så bra när man går, och jag kan inte annat än att hålla med till hundra procent. Emmy påpekade samma sak idag, och det fick mig att tänka på det. Dom allra bästa prommenaderna är på natten, helt klart! Det är något med natten som gör att man verkligen kan prata om vad som helst. Samma sak är det när man chattar med någon. Det är alltid på natten man pratar om dom viktigaste och mest allvarliga sakerna. Dessutom tycker jag att det är stört härligt att det är, bortsett från gatlampornas ljus, helt kolmörkt ute. Själva känslan är helt oslagbar, och det blir inte sämre av att det är knappt en kotte ute. Eftersom Emmy har sagt att hon inte läser min blogg så kan jag passa på att berätta vilken härlig tjej hon är, så slipper hon bli generad. Emmy är en helt underbar tjej, och jag är otroligt stolt över att känna henne så pass bra som jag gör, det är inte alla som har det privilegiet. Att jag ibland verkligen öser mina problem över henne, och hon kommer alltid med goda råd och kloka åsikter. Snacka om att jag kommer sakna den tjejan nästa år.
På tal om det så är det här näst sista natten jag sover i min egen säng. Egentligen tycker jag inte så mycket om det, för det är inget jag direkt reflekterat över. Jag tycker inte så mycket alls om att jag ska resa, det känns så konstigt. Jag antar att det fortfarande inte har sjunkit in ordentligt än, utan det lär ju komma på planet när jag väl sitter där. Jag har i och för sig aldrig varit någon som har fått resfeber och så, och det känns inte riktigt som jag. Något som inte heller känns som jag är hemlängtan. Jag har ju aldrig varit borta så länge att jag borde ha fått hemlängtan, men jag känner verkligen inte igen mig i situationen som många beskriver, men vem vet, när allt därborta bara är vardag igen, och inget är direkt nytt, men ändå är det mer tryggt och bättre hemma i Sverige. Då kanske man känner att det faktiskt skulle vara skönt att vara hemma. Just nu har jag ju faktiskt min egen säng, så det är nog bra att passa på att sova lite i den medan jag fortfarande kan, det är trots allt ganska skön
Sov gott!
Björn
Bloggpulande och regn!
Idag skulle sista rugbyträningen för mig i Sverige ha varit, men den blev inställd. Misstankarna kom när jag pedalade dit vid 10 i 6 och jag upptäckte att jag var ensam där. Jag tyckte att det kändes lite märkligt, men ett par minuter senare kom en grabb jag aldrig sett förut. Han bodde tydligen i Peking, men var hemma i Sverige på semester. Han presenterade sig som Isak och vi pratade en del om laget, och om hur det var i Peking. Senare kom en tredje grabb och anslöt sig till oss. Vi väntade, och tillslut dök Richard, en av våra tränare och sa att det antagligen inte blir någon träning eftersom vi var för få. Det var kanske inte riktigt detta slut jag hade väntat mig på mitt rugbyspelande i Sverige, men lika glad var jag ändå för jag fick ju mig en cykeltur på en mil! Det är inte varje dag, och sånt borde man ta vara på! Förutom att cykla så har jag pulat massvis på min blogg utan att egentligen lyckas åstadkomma något. Jag fick upp en presentation av mig själv som ni kan se till höger, och lyckades tillslut att få länkarna svarta med mycket hjälp av Jonas. Tack Jonas!
Nu på kvällskvisten kom det ett par droppar regn, vilket ledde till en konversation med Nina om just, regn. Vi var båda överens om att regn har en hög mysfaktor! Regn är faktiskt helt underbart. Antingen kan man sitta inne och höra hur det smattrar mot rutan så att man kan njuta lite extra av att vara inomhus. Regnsmatter höjer helt enkelt mysnivån med minst tre på en 10-gradig skala! Sitter man inte inomhus kan man vara utomhus, (no shit Sherlock!) och njuta av att man är ute i regnet och känna hur håret blir blött och vattnet rinner ner i ansiktet på en. Vissa dårar gillar ju att bada då, men man kan även göra annat, så som lerbrottning, kyssas och kvällsrpomenader. Nina föreslog att vi skulle springa ut i regnet någon gång när jag kommer hem, och jag är på! När hon sa det kom jag av något outgrundlig anledning att tänka på blöta t-shirts och bröst. Jag gillar bröst! Men vilken gör inte det liksom. Visst, ett par som inte är lagda åt det hållet kanske inte gör det, men den absoluta majoriteten gör nog det. Bröst måste helt klart vara människans snyggaste kroppsdel, och ändå har bara hälften av jordens befolkning en uppsättning, om man inte räknar med alla människor som har gått och anlagt chipstuttar alltså, men dom är inte en lika vacker syn som ett par kvinliga bröst! Hur tänkte gubben på molnen där egentligen? Eller handlar det kanske om tillgång och efterfrågan? Eftersom tillgången av bröst är mindre än tillgången på underarmar på kanske efterfrågan på bröst är större än efterfrågan på underarmar! Han kanske tänkte riktigt bra till och med. Kvinnofolket kanske har dom för att locka oss stackars vilseledda män med. Det är i och för sig ganska praktiskt, att eftersom om dom inte lyckas locka oss med något så blir det inga barn. Och blir det inga barn så blir det inga nya små människor. På så sätt kan jag försvara min besatthet av bröst med att det är en överlevnadsinstinkt för hela människosläktet! Därför hade jag tänkt att fortsätta vara besatt av bröst ett bra tag till, eftersom det är helt legitimt. Till råga på allt är dom lena och mjuka också, bättre än så blir det inte. Det är ju förväl att det är sommar i alla fall, så att kvinnofolket inte har så mycket kläder på sig!
Idag är det alltså fem dagar kvar tills jag åker, och det börjar kännas lite häftigt! Jag åker alltså ut på kvällen på måndag för att gå på informationsmöte och sedan sova över på Arlanda. Där kommer jag att träffa alla andra som åker med Rotary, och det ska bli skitkul! En av tjejerna har redan lagt till mig på MSN, så en har jag växlat ett par ord med i alla fall, det är ju trevligt. Det är skönt att jag slipper flyga ensam, för det skulle bli hemskt tråkigt. Jag är på resande fot i 17 timmar, och så duktig är jag inte på att underhålla mig själv. På tal om att resa på sänder jag en tanke till Kerstin som åker imorgon bitti. Hon ska vara 5 på flygplatsen, så jag har verkligen medlidande med henne. Lycka till Kerstin hoppas att du får ett helt underbart år i Colorado!
Sincerely yours
Björn
Nu på kvällskvisten kom det ett par droppar regn, vilket ledde till en konversation med Nina om just, regn. Vi var båda överens om att regn har en hög mysfaktor! Regn är faktiskt helt underbart. Antingen kan man sitta inne och höra hur det smattrar mot rutan så att man kan njuta lite extra av att vara inomhus. Regnsmatter höjer helt enkelt mysnivån med minst tre på en 10-gradig skala! Sitter man inte inomhus kan man vara utomhus, (no shit Sherlock!) och njuta av att man är ute i regnet och känna hur håret blir blött och vattnet rinner ner i ansiktet på en. Vissa dårar gillar ju att bada då, men man kan även göra annat, så som lerbrottning, kyssas och kvällsrpomenader. Nina föreslog att vi skulle springa ut i regnet någon gång när jag kommer hem, och jag är på! När hon sa det kom jag av något outgrundlig anledning att tänka på blöta t-shirts och bröst. Jag gillar bröst! Men vilken gör inte det liksom. Visst, ett par som inte är lagda åt det hållet kanske inte gör det, men den absoluta majoriteten gör nog det. Bröst måste helt klart vara människans snyggaste kroppsdel, och ändå har bara hälften av jordens befolkning en uppsättning, om man inte räknar med alla människor som har gått och anlagt chipstuttar alltså, men dom är inte en lika vacker syn som ett par kvinliga bröst! Hur tänkte gubben på molnen där egentligen? Eller handlar det kanske om tillgång och efterfrågan? Eftersom tillgången av bröst är mindre än tillgången på underarmar på kanske efterfrågan på bröst är större än efterfrågan på underarmar! Han kanske tänkte riktigt bra till och med. Kvinnofolket kanske har dom för att locka oss stackars vilseledda män med. Det är i och för sig ganska praktiskt, att eftersom om dom inte lyckas locka oss med något så blir det inga barn. Och blir det inga barn så blir det inga nya små människor. På så sätt kan jag försvara min besatthet av bröst med att det är en överlevnadsinstinkt för hela människosläktet! Därför hade jag tänkt att fortsätta vara besatt av bröst ett bra tag till, eftersom det är helt legitimt. Till råga på allt är dom lena och mjuka också, bättre än så blir det inte. Det är ju förväl att det är sommar i alla fall, så att kvinnofolket inte har så mycket kläder på sig!
Idag är det alltså fem dagar kvar tills jag åker, och det börjar kännas lite häftigt! Jag åker alltså ut på kvällen på måndag för att gå på informationsmöte och sedan sova över på Arlanda. Där kommer jag att träffa alla andra som åker med Rotary, och det ska bli skitkul! En av tjejerna har redan lagt till mig på MSN, så en har jag växlat ett par ord med i alla fall, det är ju trevligt. Det är skönt att jag slipper flyga ensam, för det skulle bli hemskt tråkigt. Jag är på resande fot i 17 timmar, och så duktig är jag inte på att underhålla mig själv. På tal om att resa på sänder jag en tanke till Kerstin som åker imorgon bitti. Hon ska vara 5 på flygplatsen, så jag har verkligen medlidande med henne. Lycka till Kerstin hoppas att du får ett helt underbart år i Colorado!
Sincerely yours
Björn
Design!
Jag har en design till mig blogg! Jag är så sjukt stolt över mig själv för att jag har orkat att söka lite på internet för att hitta en guide där man lär sig, så att jag kunde byta ut min ickedesign! Ser ni min fina grej högst där uppe? Header kallas det visst. Jag har gjort den själv! Jag hittade en bild på internet som jag justerade lite och skrev lite på, och wips så hade jag mig en sån där header, är det inte underbart? Nu återstår det bara att lista ut hur den där menyn på sidan fungerar och kolla om jag kan göra något åt den också. En presentation skulle ju kunna vara trevligt om det skulle råka trilla hit någon som inte vet vad jag är för grabb. I den skulle jag ju kunna skriva att jag ska åka till Kanada och att jag har den här bloggen, och ah, eh, typ det, finns väl egentligen inte så mycket mer av intresse. Kan skriva mitt nummer också så kanske någon trevlig prick ringer upp mig och vill lära känna mig! På tal om det så släppte vi i en flaskpost när vi var ute och seglade. I flaskan fanns en kontaktannons till oss samtliga fyra grabbar som fanns på båten. Tyvärr har ingen ringt än, men den kanske ger utdelning så småningom! Vi får hålla tummarna för att den inte blev överkörd av en finlandsfärja, sönderslagen mot stenarna eller helt enkelt upplockad och slängd, visst vore det tragiskt? Hur som helst väntar jag ivrigt på ett samtal, även om hoppet börjar falna så har det inte lämnat mig helt än!
Packningen går sakta men säkert framåt. Nästan alla kläder är tvättade så snart är det dags att se över vad som ska lämnas kvar och vad som ska få ligga kvar i väskan. En het gissning är att det blir en tjocktröja eller två som får stanna hemma + ett eller två par jeans. Sånt väger mycket och tar mycket plats. Förutom det är jag i stort sett färdigpackad och snart redo att åka! Min presentation av mig själv och Sverige fortskrider ännu långsammare och, får vi då anta, även ännu säkrare. Jag har fått med ett gäng bilder av mina vänner och ett par punkter om Sveriges geografi! Så engagerad och arbetsvillig har jag varit idag, såhär på sommarlovet. Är riktigt stolt över mig själv i tanke på att det där med power-point känns lite som skolarbete och nästan som att det vore under tvång. På tal om snart redo att åka, så är väl det ganska bra att jag är det, eftersom jag åker om sex (6!) dagar! Det känns lite märligt. Eller, egentligen är det inte själva faktumet att jag ska resa som är märkligt, utan det är det att jag inte tycker att det är speciellt märkligt som är märkligt. Jag har planerat den här resan i ungefär fjorton månader, så man tycker ju nästan att jag borde vara i upplösningstillstånd och extas över att jag ska åka iväg, men så är det tydligen inte. Jag tar det helt enkelt med ro och tänker att allt blir som det blir och förväntar mig inget. Många andra som jag har pratat med har en vansinnig utbytesmania vid det här laget och kan inte sitta still. Andra får resfeber och vill inte åka. Antar att det inte har sjunkit in riktigt än, och att jag inte har fattat vad jag ger mig in på. Men sån är jag, jag förstår aldrig något innan det är försent, och då är det ju som sagt, försent. Låt oss hoppas att allt detta slutar bra!
På lördag ska jag på kombinerad 18-årsdag och avskedsfest hos en annan Björn. Han bor borta i Vallentuna och ska åka till Brasilien samma dag som jag far iväg till Calgary. Det lär bli asroligt! Dessutom får jag träffa mina kära vänner Emilia och Jonathan, som också är utbytesstudenter, härligt! Jonte ska förövrigt bo i Edmonton, bara 30 mil norr om Calgary! Har jag lite tur kan jag nog hälsa på honom, om min kontaktperson och min familj tillåter mig. Det ska tydligen gå bussar mellan, så svårt är det absolut inte att ta sig dit! Bra va?
Här i dagarna tänkte jag vara en smula nationalistisk såhär lagom innan jag åker till Kanada och ta och köpa mig en svensk flagga! En stor en, på cirkus en meter vore ju trevligt! Får se om jag kan införskaffa en sådan. Vore kul att ha en sån på gruppfoton och så med andra utbytesstudenter från resten av världen. Dessutom tänkte jag köpa en kanadensisk en när jag är där borta som alla nära och kära man fått under året kan få skriva på, om kanadickerna nu vill kladda ner sin egen flagga!
Nu kurrar magen! Bäst att jag får i mig något att äta!
Adios amigos!
Björn
Packningen går sakta men säkert framåt. Nästan alla kläder är tvättade så snart är det dags att se över vad som ska lämnas kvar och vad som ska få ligga kvar i väskan. En het gissning är att det blir en tjocktröja eller två som får stanna hemma + ett eller två par jeans. Sånt väger mycket och tar mycket plats. Förutom det är jag i stort sett färdigpackad och snart redo att åka! Min presentation av mig själv och Sverige fortskrider ännu långsammare och, får vi då anta, även ännu säkrare. Jag har fått med ett gäng bilder av mina vänner och ett par punkter om Sveriges geografi! Så engagerad och arbetsvillig har jag varit idag, såhär på sommarlovet. Är riktigt stolt över mig själv i tanke på att det där med power-point känns lite som skolarbete och nästan som att det vore under tvång. På tal om snart redo att åka, så är väl det ganska bra att jag är det, eftersom jag åker om sex (6!) dagar! Det känns lite märligt. Eller, egentligen är det inte själva faktumet att jag ska resa som är märkligt, utan det är det att jag inte tycker att det är speciellt märkligt som är märkligt. Jag har planerat den här resan i ungefär fjorton månader, så man tycker ju nästan att jag borde vara i upplösningstillstånd och extas över att jag ska åka iväg, men så är det tydligen inte. Jag tar det helt enkelt med ro och tänker att allt blir som det blir och förväntar mig inget. Många andra som jag har pratat med har en vansinnig utbytesmania vid det här laget och kan inte sitta still. Andra får resfeber och vill inte åka. Antar att det inte har sjunkit in riktigt än, och att jag inte har fattat vad jag ger mig in på. Men sån är jag, jag förstår aldrig något innan det är försent, och då är det ju som sagt, försent. Låt oss hoppas att allt detta slutar bra!
På lördag ska jag på kombinerad 18-årsdag och avskedsfest hos en annan Björn. Han bor borta i Vallentuna och ska åka till Brasilien samma dag som jag far iväg till Calgary. Det lär bli asroligt! Dessutom får jag träffa mina kära vänner Emilia och Jonathan, som också är utbytesstudenter, härligt! Jonte ska förövrigt bo i Edmonton, bara 30 mil norr om Calgary! Har jag lite tur kan jag nog hälsa på honom, om min kontaktperson och min familj tillåter mig. Det ska tydligen gå bussar mellan, så svårt är det absolut inte att ta sig dit! Bra va?
Här i dagarna tänkte jag vara en smula nationalistisk såhär lagom innan jag åker till Kanada och ta och köpa mig en svensk flagga! En stor en, på cirkus en meter vore ju trevligt! Får se om jag kan införskaffa en sådan. Vore kul att ha en sån på gruppfoton och så med andra utbytesstudenter från resten av världen. Dessutom tänkte jag köpa en kanadensisk en när jag är där borta som alla nära och kära man fått under året kan få skriva på, om kanadickerna nu vill kladda ner sin egen flagga!
Nu kurrar magen! Bäst att jag får i mig något att äta!
Adios amigos!
Björn
Packning! Och annat som inte hör till
Så där ja! Rapport om packningen! Har fått ner typ alla mina kläder. Dessutom ligger presenter, rugbysaker, halsband och hänglås i väskan. Förutom allt detta finns lite annat smått och gott. Men, än kan jag inte säga att jag har vunnit över väskan. Den väger 20 kg, och endel mer ska med. Så jag får nog lämna en del kläder hemma tyvärr. Men jag måste ändå säga att det går ganska bra! Tror inte att det kommer att vara några problem att få plats med allt viktigt! Det svåra lär ju bli att lyfta den sen, för mina armmuskler är ju inte speciellt mycket att skryta med om jag ska vara helt ärlig mot mig själv. Visst, bruna är dom nu på sommaren, men ändå rätt tunna.
Idag var jag förbi hos Hällström med Nina och Sofie och hämta upp våra cyklar som vi lämnade där i förrgår! Han var tydligen inte hemma, så vi klampade in på trädgården och plockade cyklarna med oss! Nina plockade cykeln med sig bokstavligt talat eftersom hon hade glömt nykeln hemma. Efter ett telefonsamtal och lite hederligt bedjandes och bönandes och en kvart kom hennes kära mor med cykelnyckeln! Tur var väl det eftersom det hade varit jobbigt att bära cykeln hela vägen till Sundby! Vi tog en sväng förbi Solviksbadet och plockade upp en handduk som jag kände igen och inte hade hittat i väskan i förrgår! Jag hade alltså glömt kvar den där, illa va? Vi passade på att köpa varsin glass och sätta oss på stranden när vi ändå var där! Där såg vi en tjej som hjulade ner i vattnet från bryggan, det var stört coolt! Så vill jag också kunna göra en dag! Men just nu får jag ta och nöja mig med att dyka med huvudet före och en nästan-hela-varvet-runt frontflipp! Lite nöjd är jag med det ändå! På vägen hem tog vi en sväng förbi ICA och jag snubblade över en låda wienerbröd med en lapp där det stod: 1 för 8:90 eller 2 för 10! Det var alldeles för bra för att missa! Så jag högg en påse och proppade den full med 8 stycken! Tänkte att det var lika bra att göra slut på mina sista svenska slantar, dom kommer jag ju ändå inte att behöva. Förutom alla dessa wienerbröd köpte jag dessutom en kiwi! 3 kronor, vilket kap!
Igår hade jag min avskedsfest! Det var väldigt roligt även om det var tråkigt att jag inte kommer se många av mina vänner mer innan jag kommer hem igen. Vi var runt 10-15 något och satt på en klipphäll på Kanaan med ett par filtar och bara pratade och umgicks. Ett bad hann vi också med, så det var fett härligt! Alla badade inte, men ett par stycken. Dessutom fick jag presenter, det var väldigt otippat. Av Sofie fick jag en tröja med Björne på framsidan, som alla sen fick skriva på, det var väldigt uppskattat! Carro gav mig en låda med egenplockade bär och lite färdkost på flyget, också helt underbart! Av Nina fick jag två vänskapsband, för att jag ska tänka på henne och för att visa att hon är min wingman! Hällström gav mig ett armband av seglargarn som ska smältas fast runt handleden, stört coolt och ska fixas snarast! Jag blev tokglad och det förgyllde verkligen hela kvällen. Tack grabbar! Kärlek på er!
Idag var det kanske sista gången jag träffade Nina innan jag åker, tråkigt! Att det ska dröja ett helt år innan man ser den snyggingen igen, tråkigt! Tycker absolut att jag borde ha pratat mer med tjejan tidigare! Vi träffades ju ändå första gången på höstlovet, kom igen, tjejen är ju störtskön! Får bli desto mer när jag kommer hem istället. Och det ser jag fram emot!
Idag var jag förbi hos Hällström med Nina och Sofie och hämta upp våra cyklar som vi lämnade där i förrgår! Han var tydligen inte hemma, så vi klampade in på trädgården och plockade cyklarna med oss! Nina plockade cykeln med sig bokstavligt talat eftersom hon hade glömt nykeln hemma. Efter ett telefonsamtal och lite hederligt bedjandes och bönandes och en kvart kom hennes kära mor med cykelnyckeln! Tur var väl det eftersom det hade varit jobbigt att bära cykeln hela vägen till Sundby! Vi tog en sväng förbi Solviksbadet och plockade upp en handduk som jag kände igen och inte hade hittat i väskan i förrgår! Jag hade alltså glömt kvar den där, illa va? Vi passade på att köpa varsin glass och sätta oss på stranden när vi ändå var där! Där såg vi en tjej som hjulade ner i vattnet från bryggan, det var stört coolt! Så vill jag också kunna göra en dag! Men just nu får jag ta och nöja mig med att dyka med huvudet före och en nästan-hela-varvet-runt frontflipp! Lite nöjd är jag med det ändå! På vägen hem tog vi en sväng förbi ICA och jag snubblade över en låda wienerbröd med en lapp där det stod: 1 för 8:90 eller 2 för 10! Det var alldeles för bra för att missa! Så jag högg en påse och proppade den full med 8 stycken! Tänkte att det var lika bra att göra slut på mina sista svenska slantar, dom kommer jag ju ändå inte att behöva. Förutom alla dessa wienerbröd köpte jag dessutom en kiwi! 3 kronor, vilket kap!
Igår hade jag min avskedsfest! Det var väldigt roligt även om det var tråkigt att jag inte kommer se många av mina vänner mer innan jag kommer hem igen. Vi var runt 10-15 något och satt på en klipphäll på Kanaan med ett par filtar och bara pratade och umgicks. Ett bad hann vi också med, så det var fett härligt! Alla badade inte, men ett par stycken. Dessutom fick jag presenter, det var väldigt otippat. Av Sofie fick jag en tröja med Björne på framsidan, som alla sen fick skriva på, det var väldigt uppskattat! Carro gav mig en låda med egenplockade bär och lite färdkost på flyget, också helt underbart! Av Nina fick jag två vänskapsband, för att jag ska tänka på henne och för att visa att hon är min wingman! Hällström gav mig ett armband av seglargarn som ska smältas fast runt handleden, stört coolt och ska fixas snarast! Jag blev tokglad och det förgyllde verkligen hela kvällen. Tack grabbar! Kärlek på er!
Idag var det kanske sista gången jag träffade Nina innan jag åker, tråkigt! Att det ska dröja ett helt år innan man ser den snyggingen igen, tråkigt! Tycker absolut att jag borde ha pratat mer med tjejan tidigare! Vi träffades ju ändå första gången på höstlovet, kom igen, tjejen är ju störtskön! Får bli desto mer när jag kommer hem istället. Och det ser jag fram emot!
Dags att damma av bloggen!
Nu är det nog dags att damma av bloggen en smula tror jag, har inte skrivit på tre (3) månader! Inte helt okey. Men men, nu är det dags att skriva lite i den! Det är ju trots allt dags att åka strax. Om 9 dagar är jag ute på Arlanda och försöker antagligen fortfarande förstå att jag ska åka till Kanada. Det känns lite märkligt, har fortfarande inte tänkt så mycket på resan alls. Jag menar, många av mina vänner har jag sett för sista gången på ett år, och morfar blev så tagen när han kom på att det var sista gången idag han såg mig innan jag åker. Så imorgon ska vi ses igen och säga hej då ordentligt. Imorgon ska jag också säga hej då till min bror och hans flickvän, samt en hel drös med andra människor. Imorgon ska jag nämligen ha min avkedsfest tillsammans med Kerstin på Kanaan! Det ska bli skitkul, även om det är många som inte kan komma. 70 stycken har inte ens svarat, så ah, får se om någon av dom dyker upp, det vore ju hemskt trevligt! Vi får väl hoppas på att det blir bra väder i alla fall! Det verkar som att det inte regnar, så det är ju kalas! På tal om regn hade vi spöregn idag hela kvällen! Det var underbart, och jag kände verkligen hur endorfinerna sprudlade, så jag och ett gäng spårade människor drog och badade! Efter en halvtimmes cyklande i badkläder och ösregn kom vi till solviksbadet och slängde oss i! Det var hur kul som helst ända tills det blev kallt och inte lika roligt längre. Någon kom det den helt ypperliga idén att vi skulle dra hem till Hällström och basta. Sagt och gjort, när vi vadat fram på vägarna i Ålstens asfaltsdjungel en bra stund kom vi till vårt mål! Bastun var redan uppvärmd och Emmy slängde sig in i bastun med huvudet före med tjocktröja och allt! Kall tjej AB! Måste säga att det var en jävligt bra kväll, om ni ursäktar franskan! Tack grabbar (och tjejer, men ni får kallas grabbar idag)!
Jaa, vad har jag hittat på sen sist då? Det är ju massor! Sicken tur att minnet är bra men kort, och att jag inte kommer ihåg allt! Då hade ni (du) allt fått att läsa! Kan säga att jag kom hem från Halland idag, och att jag har haft det väldigt trevligt där nere! Vi brukar hyra ett ställe där nere 3 veckor varje sommar och bo där med mormor och morfar. Vi tar 10 dagar så tar min moster de andra 10! Skönt att man slipper vara där alla 3, det hade blivit väldigt segt, och jag hade antagligen fått socialt underskott. Så blir det när man är ifrån sina kära vänner allt för länge! Innan dess var jag på Emmys land, och det var sjukt härligt! 6 dagar med att bara vara, och verkligen inte behöva göra något alls. Underbart! Höjdpunkten var nog när jag och Erik knäckte en öl och satte oss vid strandkanten och beundrade utsikten! Bajern, bärs och rakade brudar, eller vad är det man säger? Fast bajern kan fan få vara! Jag skulle nog säga att vi alla fyra har svart bälte i hjärter nu i alla fall! Ett roligt kortspel, som tyvärr blev lite uttjatat, men duktiga blev vi! Man skulle ju kunna tro att allt det roliga tog slut här, men, det gör det inte! Härligt va? Förutom att vara på Emmys land och Halland har jag dessutom hunnit med att segla, vara på Hällströms land och på Helenas land! Tyvärr är ju minnet lite dimmigt från försommaren, men seglingen kan jag berätta om! Det dåliga minnet beror inte på överdriven alkoholkonsumtion utan snarare på funderingar som jag ska återkomma till senare! Men, åter till seglingen! Jag, David, Felix och Jonas lättade ankar med S/S Conforlina och begav oss iväg på en alldeles rekorderlig seglats. Vår proviant bestod av skogaholmslimpa och mjukost i olika färger och former, så vi slapp gå hungriga! Till detta dracks det naturligtvis burkvis med cola! Under denna seglats skickade vi kontaktannonser på flaskpost, bokstavligt talat spelade skjortan av ett gäng uppsalatjejor på poker och skrev legendariska berättelser i loggboken. Dom var helt otroliga, inte för att skryta, våra skriverier var nog dom bästa jag någonsin läst! Men då har jag inte läst många loggböcker. Men! Bra var dom.
Tillbaka till mina funderingar! Jag har upptäckt att jag funderar rätt mycket. Kan ligga på stranden och tänka en stund, för att sen börja disskutera något med mitt sällskap, som till exempel sen ultimata politiska ideologin för att få ett samhälle att fungera så effektivt som möjligt, om det finns fler stjärnor i det synliga universum än sandkorn i sahara, eller helt enkelt bara vad mjölkpaket heter på tyska. Jag vet inte varför jag gör såhär, men det är ganska trevligt! Håller hjärnan igång och är väldigt intressant! Ibland kanske man rent utav kommer fram till något! Som tillexempel att mjölkpaket heter Milchtüte på tyska, alltså mjölkpåse, eller att universum faktiskt har 11 dimensioner, så att det inte går så bra att försöka förstå hur stort det är. Ibland skulle man allt kunna behöva ha hårdvaruuppdatering. Seriöst, varför ha en hjärna som bara kan uppfatta 3 dimensioner + tid när det tydligen finns 11 + tid! Äh men kom igen nu Gud, lite bättre kan du! Snart ska du väl försöka kränga en dator med ett RAM-minne på 256 KB? Vem vill ha en sån? Nääe, skärpning! Hoppas att det kommer med nästa patch, vore rätt coolt!
Nu har jag nästan nött bort bokstäverna på tangentbordet, så det får räcka för idag. I nästa inlägg kommer jag att berätta om hur jag ska brottas med morfars sydamerikaväska och försöka få ner alla grejer jag ska ha med i den! Det ska bli spännande, återkommer om vem som vinner! Ah, shit, blir ju nästan som en cliff-hanger, ni (du) kommer ju sitta som galningar och uppdatera sidan var femtonde sekund i väntan på nästa inlägg, men den som väntar på någon gott väntar aldrig för länge som mormor brukar säga! Senast tog det ju nästan 3 månader, men så lång tid ska det nog inte ta den här gången! Dessutom ska det pratas om design på bloggen. En sån vore ju trevligt. Det jag har just nu är ju närmast en ickedesign, så vi får konsultera någon expert! Missa inte nästa inlägg!
Peace out!
Bönan
Jaa, vad har jag hittat på sen sist då? Det är ju massor! Sicken tur att minnet är bra men kort, och att jag inte kommer ihåg allt! Då hade ni (du) allt fått att läsa! Kan säga att jag kom hem från Halland idag, och att jag har haft det väldigt trevligt där nere! Vi brukar hyra ett ställe där nere 3 veckor varje sommar och bo där med mormor och morfar. Vi tar 10 dagar så tar min moster de andra 10! Skönt att man slipper vara där alla 3, det hade blivit väldigt segt, och jag hade antagligen fått socialt underskott. Så blir det när man är ifrån sina kära vänner allt för länge! Innan dess var jag på Emmys land, och det var sjukt härligt! 6 dagar med att bara vara, och verkligen inte behöva göra något alls. Underbart! Höjdpunkten var nog när jag och Erik knäckte en öl och satte oss vid strandkanten och beundrade utsikten! Bajern, bärs och rakade brudar, eller vad är det man säger? Fast bajern kan fan få vara! Jag skulle nog säga att vi alla fyra har svart bälte i hjärter nu i alla fall! Ett roligt kortspel, som tyvärr blev lite uttjatat, men duktiga blev vi! Man skulle ju kunna tro att allt det roliga tog slut här, men, det gör det inte! Härligt va? Förutom att vara på Emmys land och Halland har jag dessutom hunnit med att segla, vara på Hällströms land och på Helenas land! Tyvärr är ju minnet lite dimmigt från försommaren, men seglingen kan jag berätta om! Det dåliga minnet beror inte på överdriven alkoholkonsumtion utan snarare på funderingar som jag ska återkomma till senare! Men, åter till seglingen! Jag, David, Felix och Jonas lättade ankar med S/S Conforlina och begav oss iväg på en alldeles rekorderlig seglats. Vår proviant bestod av skogaholmslimpa och mjukost i olika färger och former, så vi slapp gå hungriga! Till detta dracks det naturligtvis burkvis med cola! Under denna seglats skickade vi kontaktannonser på flaskpost, bokstavligt talat spelade skjortan av ett gäng uppsalatjejor på poker och skrev legendariska berättelser i loggboken. Dom var helt otroliga, inte för att skryta, våra skriverier var nog dom bästa jag någonsin läst! Men då har jag inte läst många loggböcker. Men! Bra var dom.
Tillbaka till mina funderingar! Jag har upptäckt att jag funderar rätt mycket. Kan ligga på stranden och tänka en stund, för att sen börja disskutera något med mitt sällskap, som till exempel sen ultimata politiska ideologin för att få ett samhälle att fungera så effektivt som möjligt, om det finns fler stjärnor i det synliga universum än sandkorn i sahara, eller helt enkelt bara vad mjölkpaket heter på tyska. Jag vet inte varför jag gör såhär, men det är ganska trevligt! Håller hjärnan igång och är väldigt intressant! Ibland kanske man rent utav kommer fram till något! Som tillexempel att mjölkpaket heter Milchtüte på tyska, alltså mjölkpåse, eller att universum faktiskt har 11 dimensioner, så att det inte går så bra att försöka förstå hur stort det är. Ibland skulle man allt kunna behöva ha hårdvaruuppdatering. Seriöst, varför ha en hjärna som bara kan uppfatta 3 dimensioner + tid när det tydligen finns 11 + tid! Äh men kom igen nu Gud, lite bättre kan du! Snart ska du väl försöka kränga en dator med ett RAM-minne på 256 KB? Vem vill ha en sån? Nääe, skärpning! Hoppas att det kommer med nästa patch, vore rätt coolt!
Nu har jag nästan nött bort bokstäverna på tangentbordet, så det får räcka för idag. I nästa inlägg kommer jag att berätta om hur jag ska brottas med morfars sydamerikaväska och försöka få ner alla grejer jag ska ha med i den! Det ska bli spännande, återkommer om vem som vinner! Ah, shit, blir ju nästan som en cliff-hanger, ni (du) kommer ju sitta som galningar och uppdatera sidan var femtonde sekund i väntan på nästa inlägg, men den som väntar på någon gott väntar aldrig för länge som mormor brukar säga! Senast tog det ju nästan 3 månader, men så lång tid ska det nog inte ta den här gången! Dessutom ska det pratas om design på bloggen. En sån vore ju trevligt. Det jag har just nu är ju närmast en ickedesign, så vi får konsultera någon expert! Missa inte nästa inlägg!
Peace out!
Bönan
